Blad 14 -
Frilansavdelningen
Kära kollegor och andra
I min förra krönika skrev jag om konstnärliga värden. Det är nu inte bara så, som jag nämnde då, att konstnärliga värden får stå tillbaka för krasst ekonomiska, ”konstnärliga skäl” används också av arbetsgivare för att säga upp (eller inte återanställa) musiker. Här finns två stora problem.
De personer som har störst inflytande inom svenska musikinstitutioner har sällan fackkunskap inom området. Frågan är om det ens är önskvärt – administration är även det en yrkesspecialisering. Men när dessa tar beslut angående anställningar av konstnärlig personal och hävdar konstnärliga skäl som grund för sina beslut är de ute på hal is.
Som jag ser det finns idag generellt en brist på respekt för yrkeskunskap (vem som helst anses kunna göra vad som helst), men särskilt konstnärlig kunskap (alla kan sjunga, alla kan spela – ja, men hur?). Istället för sångare och instrumentalister talar vi idag hellre om artister. Professionen erkänns inte, däremot personen! NEJ, det är inte individen som skall betalas, det är det utförda arbetet! Att betala för individer brukar annars kallas prostitution eller trafficking.
Den konstnärliga yrkeskunskapen måste hävdas och där har de fackföreningar som representerar konstnärligt yrkesverksamma, bl a SYMF, en nyckelroll. Arbetsgivarna kan vi inte lita på. Det är vi som är proffsen, glöm aldrig det!
Det andra stora problemet med begreppet ”konstnärliga skäl” ur arbetsgivares mun är att det går att använda för att dölja verkliga skäl (t ex makten på arbetsplatsen) till att musiker inte får behålla jobbet, eller inte återanställs. Det är vad som nu sker på Drottningholms Slottsteater, DST.
Ett antal musiker som regelmässigt under många år säsongsanställts vid DST har i år inte tillfrågats. Det hör naturligtvis till frilansandets villkor att varje ny säsong är osäker ur anställningssynpunkt, men här finns flera egendomligheter. Dels har lokala överenskommelser gällande information inte följts, arbetsgivaren har brutit mot MBL (Medbestämmandelagen). Dels har skälen för att några inte återanställs angetts vara konstnärliga. Ledningen har grundlöst påstått att man väljer andra musiker för att höja den konstnärliga nivån. Delar av massmedia har hakat på och förvandlat konflikten till en pajkastning: Jo, hon är bättre än han, nej, han är bättre än hon. Meningslöst? NEJ, därför att de påstådda konstnärliga bristerna hos de icke önskvärda musikerna döljer de verkliga skälen till att de inte får komma tillbaka! Det ankommer nu på Stiftelsens nämnd vid Drottningholms Slottsteater att ta reda på de verkliga skälen till varför de icke önskvärda musikerna ställs åt sidan, och fatta följdriktiga beslut. De mer eller mindre grundade spekulationer och den ryktesspridning som nu pågår är inte till Drottningholms fördel. Saken är ett samtalsämne också utomlands, flera av de ratade musikerna är internationellt verksamma.
Jag har fått en medlemsfråga angående provspelningar.
Det förekommer att provspelningar arrangeras där vinnaren inte får jobbet. Det kan möjligen accepteras om ingen sökande uppfyller kraven som ställs, men i så fall borde detta gå att upptäcka på ett tidigt stadium. Mer komplext blir det om det finns sökande som inte provspelar men ändå får jobbet. Riktigt otrevligt blir det om provspelning ändå genomförs som vanligt, så att säga för syns skull. Om man vid en institution redan på förhand har en favorit som är känd och inte anses behöva provspela, måste man göra detta klart för alla och konstruera en lösning som blir acceptabel för andra intressenter. En variant kunde vara att låta dem som anses som kända och kvalificerade gå in senare, t ex i en andra omgång, i provspelningen. Frågan är delikat och en tvivelaktig lösning kan skämma en institution för lång tid.
Apropå EU-valet så kan nämnas att EU-kommissionen än en gång anklagat Sverige för att bryta mot EU:s direktiv (lagar) när det gäller staplande av visstidsanställningar. Vi har i vårt Riksavtal ett undantag från LAS (Lagen om anställningsskydd) som gör det möjligt att vikariera och vara visstidsanställd i princip hur länge som helst, utan rätt till tillsvidareanställning. Om LAS skulle genomdrivas på denna punkt (vilket vore EU-kommissionens linje) skulle man automatiskt vara garanterad tjänst efter 2 års visstidsanställningar inom 5 år.
SYMF Frilans har i flera omgångar drivit frågan om en kompromiss mellan LAS och vårt undantag där perioden innan arbetsgivaren skulle våga visstidsanställa igen inte skulle vara 3 år av 5 utan 9 månader av 3 år och 9 månader. Hittills har vi fått mothugg både från kollegor och arbetsgivare. Men skam den som ger sig! Nu har vi EU bakom oss.
För övrigt anser jag att frilansande musikers daglöner vid musikinstitutioner ska beräknas utifrån en procentsats på den lokala månadslönen på respektive erfarenhetsstege och respektive befattning. Denna fråga utreds ännu. Ett nytt lönesystem för frilansare på vårt avtalsområde skulle enligt påskrivet avtal träda i kraft 1 januari 2014! Nu är det maj. SYMF har tagit fram ett omfattande statistiskt material att utgå ifrån. Vad gör Svensk Scenkonst? Ingenting?
Vänliga hälsningar
Michaël Larson
ordf avd 14, Frilans
maila oss på:
frilans@symf.se
|