Avd 14 - frilansaktuellt februari 2002 Återigen kan vi läsa om nedskärningar och avskedanden bland de fast anställda musikerna. Länsmusiken verkar i allt högre utsträckning vilja "bli av med" sina musiker för att fritt kunna laborera med olika frilansensembler. Detta borde gynna frilansande musiker, kan man tycka. Men vilka spelar i dessa ensembler? Jo, visst finns det frilansmusiker som livnär sig på att spela kammarmusik eller att turnera med produktioner för barn, men många är dom inte. Utan att ha sett någon statistik i ämnet vågar jag ändå påstå att de allra flesta ensembler som anlitas av Länsmusiken eller turnerar med Rikskonserter består av musiker som är fast anställda i någon orkester, i alla fall när det gäller "västerländsk konstmusik". Delvis beror detta naturligtvis på att de är skickliga och konstnärligt intressanta musiker, men något beror det också på att det är svårt att försörja sig enbart som kammarmusiker. Man måste ha en tryggad inkomst under perioderna mellan projektanställningarna. Samtidigt innebär neddragningarna inom Länsmusiken och landsortsorkestrarnas problem med för små anslag, som nästan bara räcker till löner för de fast anställda musikerna, att större produktioner med många extramusiker nästan inte förekommer alls längre. Allt detta sammantaget innebär ju att frilansarnas skara växer samtidigt som arbetstillfällena blir färre och färre. Möjligheterna att bo och arbeta någon annanstans än i storstäderna minskar och musiklivet i de mindre orterna utarmas. Bredden på utbudet försvinner och till slut kommer kanske all musik att utövas av en liten "elit" av stockholmare som reser land och rike kring medan allt fler av deras kolleger blir permanent arbetslösa. Vi borde fråga våra politiker vad vi ska göra av alla nyutexaminerade musiker från våra musikhögskolor, när det inte längre finns några jobb att söka. Är det rätt att A-kassan subventionerar kulturpolitiken genom att vara en förutsättning för att försörja sig som musiker? Var ska man hitta en kompetent frilansande musiker när det behövs, om vi tvingas att överge våra instrument och ställa oss i kö på arbetsförmedlingen? Även för frilansavdelningen är nedskärningar av fasta tjänster ett hot, liksom det är för hela kulturlivet. Glädjande är det dock att vissa framgångar har nåtts när det gäller arbetstillstånden för utländska musiker. (Se närmare på sidan 11 i detta nummer av Symfo'ni). Kontakter har tagits och dialogen mellan de olika parterna är igång, nu gäller det att slå fast att avtalsenliga löner ska betalas till alla som arbetar i Sverige, oavsett varifrån man kommer. Pelle Pettersson Frilansordförande